Jag och Mazze har, ända sedan vi lärde känna varandra, haft ett speciellt sätt att snacka på. Framför allt ett speciellt sätt att återberätta saker på. Allting blir mycket överdrivet, men alla omkring oss har liksom alltid förstått att vi överdriver. När jag flyttade upp till Göteborg utan Mazze fortsatte jag på detta sätt utan att reflektera över det, till vissas stora förtret. Personer kunde tycka att jag ljög när jag sa att “jag ringt någon 13 gånger på 2 minuter”, medan jag inte kunde förstå hur dessa människor faktiskt kunde ta det på allvar. Ängelholmskompisarna hade liksom något översättningssystem så att de förstod att det kanske handlade om 4 gånger på 5 minuter. Men jag gillar ju att snacka och visst vill man att det både ska bli lite roligare att berätta och lyssna – så då kryddar man. Men knepet är ju såklart att krydda så pass mycket att folk ska fatta att man gör det. Tydligen funkade det inte helt här uppe. Har inte göteborgare humor..?
Anyway, jag taggade ner lite med det snacket, men när Mazze nu flyttade upp igen har det kommit tillbaka med full kraft. Jag ska dock tillägga att Mazze är ohotad mästare av denna samtalsmetodik! För att visa precis hur skillad han faktiskt är ska jag ge er ett färskt exempel:
En sliten tisdag gick jag och Mazze och handlade på områdets Willysbutik. Jag sa “Fan va gott med räkor, kan vi inte äta det någon dag?” En het diskussion påbörjades: Mazze tyckte att det var bögigt att två killar äter räkor ihop, medan jag inte tycker att det är sexigare att äta räkor med honom än att äta surströmming med Bert Karlsson.
Någon vecka senare hade vi en granne på besök och diskussionen kom upp igen. Mazze återberättar samtalet kring räkorna:
“Alltså Tim bara kom en kväll och sa: Åh, Mazze! Kan vi inte äta räkor och dricka vin tillsammans nån dag? Så kan vi ha tända ljus, äta en kraftig baguette och sen gå på Eros Ramazzotti-konsert!"
Visst fan är det bögigt??!!”
Hur fan gick detta till…?

Senaste kommentarer