Nästa termin går jag och mina klasskompisar ut på praktik, ska bli riktigt spännande. Förberedelserna är i full gång och jag hade för ett par veckor sedan ett samtal med praktikansvarig lärare. Jag berättade där min situation (då hette jag juridiskt fortfarande Therese och ville inte att det namnet skulle skickas ut till den framtida praktikplatsen) och bra förståelse och möttes av respekt. Det var inget konstigt och gjordes ingen större grej av det, bara diskuterades lite hur jag tror att jag skulle klara av påhopp inom det området, då jag ansökt om att få praktisera på sådana ställen där klienterna ofta letar upp svagheter och ömma punkter. Jag sa att jag trodde att det skulle gå bra, jag är så pass säker på vem jag är. Vi pratade vidare lite allmänt kring praktiken och utbildningen och sedan avslutades mötet.
För några minuter sedan fick jag ett samtal av läraren:
- Hej Tim, det är Sören på GU.
Artighetsfraser utbyttes som vanligt.
- Jo, det är såhär att vi håller på att ragga praktikplatser inom det området som du är intresserad av och jag undrar bara hur du vill att vi ska presentera dig för handledarna?
- Som Tim. Det har gått igenom hos skatteverket nu också (något som diskuterades på mötet).
- Okej, det är bra. Och… Ska vi presentera dig som kille och “han” eller?
- Ja, precis. Sen är det väl bäst att jag tar ett snack med handledaren och klargör min situation, men det vill jag göra själv.
- Ja, så tänkte vi också. Men vad bra. Vi ville bara kolla för säkerhets skull så det inte blir fel.
Helt rätt! Tycker detta visar på respekt på bästa sätt. Han trodde att han visste hur jag ville ha det, men det är en ovanlig situation, så han tar sig tid att kolla en extra gång. En sådan liten gest kan verkligen betyda mycket. Tack!
Dessutom har jag anmält namnändring på kåren och fick frågan hur detta kom sig. Jag förklarade och fick till svar: “Vad spännande, lycka till!” Även om “spännande” just för tillfället inte speglar situationen så väl, så var det ett positivt bemötande och det är huvudsaken!
Så, plupoäng till Göteborgs Universitet!
Åh, jag blev helt tårögd av att läsa om lärarens samtal. Vilken underbart skön känsla att han brydde sig om att dubbelkolla och visar att han förstår att det är viktigt för dig.
Tummen upp för han
vilken nice lärare!!
Hej, det va längesen jag kommenterade din blogg men den är fortfarande lika intressant fast att du inte skriver så ofta längre! Lite lustigt, jag träffade en ts-tjej som hette Tim från början när hon ”var” kille. Hon blev jätteintresserad av din blogg
kram
go timmsy go!!
Yeay
Hej Padma!
Kul att du fortfarande läser, har faktiskt undrat
Haha, va skoj att du träffade en ex-Tim :p Jag har en kompis i USA som har en mamma som heter Theresa och en pappa som heter Tim. Vi tycker det är rätt skoj, haha!
Hoppas allt är bra med dig!
Ha det fint!
I know, så det ska va