Efter uppmaning från Kaffebomben kämpar jag så upp ett nytt inlägg.
Sista tiden har varit ganska tuff. Har fått besked om att plastiken haft “otroligt många akuta operationer, så i stort sett alla andra operationer har fått ställas in”. Ja, självklart är det så. Jag står ju på kö. Inte ska väl nåt steg i processen flyta på utan problem..? Det var alltså detta som det förra inlägget (i stora drag) handlade om. Känner fortfarande att det gör för ont att skriva om, så lämnar det nu.
Lyckades faktiskt idag ta mig upp i hyfsad tid för att åka och träna! Jäkligt skönt. Känner att jag verkligen behöver komma igång med träningen igen. Ångesten ligger och pyr under skinnet på mig och jag vill verkligen inte ha fram den, orkar inte. Ofta hjälper det att träna, så hoppas jag kan få tid och struktur att stämma, så jag kommer igång igen.
Positivt var dock att jag i helgen besökte hemstaden Ängelholm. Ett avbräck jag verkligen behövde. Det har varit mycket den senaste tiden, med skola och extrajobb samt tidigare nämnda negativa besked. Det var skönt att få släppa allt och få lite miljöombyte. Hade mammas hus för mig själv och gjorde bara precis det jag själv ville och kände för. Bland annat blev det ett längre fikabesök på lördagen då jag fick besök av både Janni och TjockÅsa. Var såå himla kul att få träffa Åsa, har inte sett henne på alldeles för länge! Vi snackade lite skit, sen fick hon en stickig skäggkram (läs fjunkram) och kvar satt jag och log med hela ansiktet. Tack för ett fikabesök som betydde väldigt mycket, min älskade tjocksmock (Smeknamnet har inget med storlek eller vikt att göra, så bli inte upprörda)!
På lördagskvällen vankades det halloweenfest hos paret Hermansson (Cece)! Även där var det många kära återseende! Hemmet var grymt pimpat, det bjöds på jellyshots och alla var snyggt utklädda! En mycket trevlig kväll, med trevliga efterdyningar 
På söndagen skulle jag så åka hem. 12.13 gick tåget. Jag var på stationen kring 11.55 och tyckte att det var väldigt lugnt där. “Jaja, det är ju ändå nästan 20 min kvar…”. När klockan var 12.10 och ingen annan var på perrongen tyckte jag dock det var lite konstigt. Var tåget inställt? De hade inte sagt något i högtalarna. Och tavlan som visade nästa tåg funkade tydligen inte, för stod om tåget som gick 11.45, den måste ha hängt sig på något vis. Kl 12.15 gick jag och kollade tidtabellen i papper. Visst skulle det gå ett tåg nu. Hmm, konstigt. Jag börjar gå mot stationsbyggnaden och då slår det mig: “Just det, det var ju inatt man vred om klockan. Vi pratade ju tom om det igår på festen. Bra jobbat, Tim!”.
Till historien hör också att jag tog mig lite väl läng sovmorgon innan jag tog bussen in till stationen. Detta innebar att jag inte hann duscha innan avfärd. Och då kan jag berätta att jag kvällen innan hade svettats galet mycket i en piratkostym som använts vid otaliga tillfällen innan mig, utan att tvättas. Jag luktade med andra ord inte hallon. Hade jag bara kommit på att klockan vridits tillbaka på hemmaplan hade jag alltså sluppit lukta skunk hela vägen hem sen.
Men men, skit händer..!
Take care!
Timpelito
Så krävande jag är..
Fruktansvärt!