Jag ÄR transsexuell

24 11 2009

Ja, jag var på mitt sista läkarbesök idag. Nu har jag fått transsexuell stämplat i pannan på mig! Läkaren sa att det inte rådde nån tvekan alls, diagnosen sattes och hon skulle skriva remiss till endokrinolog, plastikkirurg och logoped redan idag!

Självklart känns det grymt, men samtidigt kan jag inte riktigt glädja mig. Jag vet ju att det ändå kommer dröja låååång tid innan jag får börja med testo. Men visst, det är ju en milstolpe, no doubt.

Inte helt oväntat pratade vi lite om vad som nu händer i framtiden. Kändes häftigt att höra henne prata om att jag ska träffa plastikkirurg och endokrinolog. Men självklart kom även frågan om kastrering upp. Enligt lagen som den är idag måste man, för att kunna byta kön juridiskt, sterilisera sig. Jag har tänkt mycket på det innan och är ganska säker på att jag ska göra det – gravid vill definitivt inte bli och jag vill att man kropp ska vara så mycket som möjligt som jag känner mig, även fysiskt. Men det är klart, det kändes att prata om det. Det är ju trots allt ett enormt beslut.

Är också lite kluven inombords då läkaren berättade att hon misstänkte en annan sak. Inget som har med ts-utredningen att göra, men som har med mitt allmänna mående att göra. Väljer att än så länge hålla det för mig själv, men ska absolut kolla upp och tänka över det hon sa.

Så, med blandade känslor, men mest glädje och längtan, säger bye bye så länge!





För att klargöra…

9 11 2009

Skrev för en knapp vecka sedan ett inlägg när allt var åt helvete. Det är fortfarande jäkligt sugigt, men nu kan jag iaf klä det i lite mer konkreta ord och berätta för er alla vad det är som fick mig nerför stupet.

Ringde i onsdags till Lundströmmottagningen i förhoppning om att kunna börja med provtagning inför hormonbehandlingen. Har hört andra som har börjat med det innan utredningen är helt klar nämligen och nu har jag ju bara (förhoppningsvis) ett läkarbesök kvar. Svaret jag fick var som ett slag i magen, det kändes som att jag tappade luften, som att hela världen drogs bort under mina fötter.
Tydligen funkar det inte riktigt så längre. Blodproverna kan man inte ta i förväg. Dessutom är det andra, additonal prover som oftast tas nu, nämligen kromosomodlingar. Javisst. Och de tar ett par månader att odla fram. Självklart, inga problem, jag har ändå inte väntat så länge på de där betydelselösa hormonerna, jag klarar mig bra utan dem. Jodå, ungefär lika sant som att jag är veggo…

Jag “bör få börja innan sommaren” och kan “rikta in mig på maj – juni”. Och jag som trodde (delvis därför att jag har hört det) att jag skulle få börja i början av året. FUCK!!!

Som tur var fick jag iaf veta det här av favoriten på mottagningen, så vi snackade lite innan vi la på. Men det hjälpte ju iofs föga med tanke på nyheten som förmedlades…

Det värsta är nog att jag för första gången vågade tänka “snart, snart börjar livet”. Allt jag gjorde lyftes upp av tanken på att jag snart klarat av den värsta väntan. Träningen var motiverande, jag skulle ju snart få testosteron och kroppen skulle ändras. Skolan kändes roligare, jag skulle få komma till skolan en dag snart och säga “Jag har fanimej fått tid för att få första sprutan, wohoo!”. Julen kändes helt okej, jag såg framemot att komma hem till Ängelholm med känslan “att nu är det fan inte långt kvar”.
Och allt bara krossades. Allt.

Nu orkar jag inte skriva om det här mer. Orkar inte skriva mer alls. Förutom att jag saknar Elias <3





Vänskap när den är som bäst

7 11 2009

Vi fixar det här lillebror. Vi är bara några steg efter nu. Världen ska få se.





F U C K T H I S S H I T ! ! !

5 11 2009

Jag orkar fan inte mer nu, orkar inte negativa besked, orkar inte mer jävla väntan. Jag vill bara få slippa alla de här helvetes känslorna, slippa gå runt och vänta på att livet ska börja.

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!





Tid för läkarbesök

19 10 2009

Har fått tid för vad som förhoppningsvis blir sista läkarbesöket innan utredningens slut. Den 24 november, på årsdagen från det att utredningen öppnades, har jag fått tid.

F A N   V A   G O T T ! ! !





Pappa är dålig på att skriva

27 09 2009

 

SPM_A0185

Hej!

Det är jag som är Kelso. Min pappa har blivit så dålig på att skriva här i bloggen att jag tyckte att det är dags för mig att skriva ett inlägg. Därför tänkte jag nu berätta lite om min vardag.

Min dag går i stort sett ut på att äta, sova och leka. Men allt detta kan man göra på olika sätt. Till exempel brukar jag, när jag äter, trycka ner huvudet allt vad jag kan i matskålen och fylla munnen med så mycket mat som möjligt. Sen lyfter jag upp huvudet och öppnar munnen för att tugga. Helt plötsligt försvinner nästan all maten ur munnen då.. Det trillar ner på golvet. Så var den maten förbrukade, för man kan ju inte äta mat som legat på golvet! Och ibland, när jag får ägg eller nåt annat gott, då kan jag bli så exalterad så att jag har svårt att förstå var maten faktiskt är. Pappa brukar skratta åt mig då, vilket jag tycker är ganska elakt…

SPM_A0183Och leka, det älskar jag! Jag har en massa hobbys :D Till exempel tycker jag att det är jätteskoj att hjälpa pappa att bädda. Och jag är jätteduktig! Det vet jag för när pappa bäddar ensam suckar han mest och ser irriterad ut, men när jag hjälper honom genom  att hänga mig med tänder och klor i sängkläderna, bli han plötsligt glad och skrattar. Sen brukar han bädda in mig under lakanet på sängen och det är superskoj! Då blir jag alldeles galen och börjar låta konstigt från mun och näsa!
Jag tycker också att det är jätteskoj när jag SPM_A0179  SPM_A0186
och pappa sorterar tvätt. Pappa kastar en massa saker i olika högar och jag jagar dem. Ibland lite jag lite för ivrig och råkar  blanda högarna, men det gör inte mig något, då måste pappa kasta trasorna fler gånger :P
En annan sak som jag tycker är superskoj är när husse rengör min låda. Jag har nämligen lagt en massa fina tollar i den som är jätteroliga att välta av från spaden. När jag sen fått ren, ny sand brukar jag hoppa i lådan och skvätta ut en massa. Roligast är detta att göra när golvet dessutom är nydammsugit!
Just nu finns det ännu mer roliga saker att göra på toaletten. Pappa har något jättefel på sin mage, så han springer in dit massa gånger per dag. När vi är ensamma hemma ödslar han ingen tid på att stänga dörren (då han ofta har bråttom in) och då kan jag hoppa efter! När han sitter på den där stora vita skålen kommer det en massa olika spännande ljud därifrån! Jag brukar försöka komma närmre och titta, men tydligen tycker inte pappa att det är så roligt när jag börjar trycka mitt huvud mot sin rumpa, förstår inte varför.. Dessutom har han ganska mycket luft i sina tarmar just, så det blir en del fisar. De är jätteroliga tycker jag, men samtidigt lite luriga. Jag menar, jag hör dem och jag kan känna dem på lukten, men ändå hur mycket jag än letar, så ser jag aldrig dem! Skitkonstigt är det! Men skam den som ger sig, jag ska fortsätta min jakt!

Roligast har vi nog ändå båda två när Jehovas vittnen kommer och knackar på. Då tar husse upp mig i famnen och förklarar tydligt att deras församling har betett sig mycket illa mot honom tidigare och att han inte är intresserad. Jag sitter bara i famnen och tittar med en konstig blick på dem. Sen ger han sig ändå till slut och tar tidningen, säger artigt hejdå och stänger dörren. Sen börjar det roliga! Pappa börjar vifta medSPM_A0144 tidningen kring mig och säger: – Ja, ta dem då! Kom igen mitt lilla kräk, bit Jehovas, ja bit Jehovas! Och jag biter, allt vad jag kan. Jag har superskoj och gör pappa såå stolt! Sen börjar han riva ut sidor och knycklar ihop till en boll som jag får jaga, medan han fortsätter att heja på mig att jag ska bita Jehovas! Det är framför allt i de här stunderna som jag känner att jag och husse kommer nära varandra ;)
Vi tycker också att det är jätteskoj att titta på sport tillsammans, framför allt fotboll och hockey. Jag sitter alltid på första parkett! :D

Min personliga favorit är nog ändå när jag blir pigg mitt i natten, kring 3-4 på morgonen. Då brukar jag hoppa upp till pappa och kittla honom med mina morrhår. Om inte det väcker honom så börjar jag leka med hans halsband, som ‘tyvärr’ är så tight att jag ofta ‘råkar’ bita i skinnet på halsen också, oops! DÅ brukar han vakna! Och då är han också på bushumör! :D Ja, det är han, för då brukar han prata mycket med mig och putta bort mig och så. Putta ner mig på golvet och jag hoppar upp igen, ner på golvet och upp igen. Sen kryper jag under täcket och biter i hans fötter. Och då flyttar han fötterna så att jag får jaga dem. Sen kastar han ner mig på golvet igen, upp, ner, upp, ner. Han är för rolig min far! :D

När jag har såhär kul som jag nu berättat blir jag lätt lite överexalterad. Eller ja, jag behöver inte alltid ha haft så kul innan, utan mest hela tiden är jag överexalterad. Då spänner jag hela kroppen och reser värsta ragget och börjar gå på sidan som en krabba. Bara därför har husse börjat kalla mig för ‘Krabban’ och ‘Raggarn’. Lite elakt tycker jag faktiskt.

SPM_A0199 Sen finns det ju då vissa saker som husse tydligen tycker mycket om, som jag inte är överförtjust i. Men visst, lite mysigt kan det väl va ibland. Han brukar ofta vilja att jag ska sova på hans bröst. Gärna precis under hakan. Varför måste han va så nära mig? Så håller han på att blåsa luft i mitt öra och sånt, skitstörigt ju! Men… Som sagt, ibland kan det kanske va rätt mysigt också.
Annars gillar jag att sova på rygg. Helst med kroppen vriden i knutar som husse tycker att man måste sakna ryggrad för att klara av. Men vad vet han? Han är ju lika vig som ett kylskåp!

SPM_A0088

Nu när jag har berättat lite om min vardag tänkte jag även upplysa er om att far min ska till Lundströmmottagningen imorgon. Han skulle varit där den 16:e september men läkaren blev sjuk. Pappa blev väldigt ledsen då märkte jag. Han grät t.o.m. Och va arg samtidigt. Han tyckte nog att det var jättejobbigt. Men nu när han har fått en ny tid mår han lite bättre iaf. Han pratade med psykologen där (som han ska till imorgon) och frågade lite vad han trodde om när utredningen skulle kunna vara klar. Psykologen sa att han trodde att pappa skulle få ett sista läkarbesök innan årsskiftet, men kunde såklart inte lova något. Det kändes väl som ett ok svar, samtidigt som jag vet att pappa knappt orkar vänta en timme till på att T:et ska sättas in. Men jag finns här och stöttar honom iaf och det verkar han gilla.

Nu ska pappa till Willys och köpa bra yoghurt för sin mage, så jag får väl passa på att göra lite bus, som att hoppa upp på det superförbjudna matbordet!

Hejdå!

// Kelso





Väck mig inte imorgon

19 08 2009

Väck mig inte imorgon.
Den här dagen har varit så lång.
Alla stigar jag prövat.
Och jorden har haft sin gång.

Nu börjar fötterna domna.
Dom har vandrat sig slut.
Snart får jag äntligen somna.
Så vilar jag ut.

Väck mig inte imorgon.
Låt solen gå upp utan mig.
Låt det vara en fin dag.
Låt solen gå ner utan mig.

Nu börjar omvärlden domna.
Inget händer här sen.
Nu får jag äntligen somna.
Så väck, mig aldrig igen.





16 07 2009

Han kände sig som om han var fast i en karusell som gick fortare och fortare. Han klarade inte av att hålla sig fast längre. Han höll på att trilla av, tappa greppet. Känslan av att ha råkat ur kurs var inte bara navigatorisk. Den var psykologisk. Hans sinnen var utom kontroll. Hans känslor hade tagits i beslag av det där okända, mörka hålet. Det satt i pannan och gjorde ont.





Inget mer eko

30 05 2009

Efter en(?) vecka med halva lägenheten tom och ekande rum har nu Mazze äntligen fått upp sina grejer. Han och Janni  DSC02203fyllde (och då menar jag verkligen FYLLDE) bil + släp med grejer och körde upp från Ängelholm. Släpet var så tungt, så de nästan inte kom upp för backen in till gården – och det är ingen stor backe. De fick motorstopp och det gick bara inte att starta i backen. Full gas, ändå dog motorn så fort man började släppa på kopplingen. Och det luktade jävlar i det. Till sist (efter krångel med backning, arga grannar som ville komma ut med sina bilar osv.) lyckades iaf Mazze ta in bilen på gården. Och sen lastades det.

När allt var buret och klart käkade vi bakad potatis med kyckling- och baconröra, fan va gott det va! :D Vi kopplade in Mazzes dator, men fick tyvärr inte interntet att fungera, får fixa det sen. Men Mazze skulle tvunget visa ett klippa från Youtube, så vi plockade in min dator och ställde oss på rad. Sedan tittade vi på och rörde oss till “Stampa med Leroy”. Seriöst, den videon är helt grym. Men jag misslyckades redan på de lätta moves:en, övergången mellan att plocka äpplen och plocka svamp krävde lite för koordination…

 

Efter att vi dansat rumpan av oss med Leroymannen blev det dags för The Maze och Janni (Jörgen, Jens, Janne…) att åka hem igen. Sedan dess har jag letat som besatt efter lådan där Mazze har sina bestick. När Emmy flyttade ut märkte jag nämligen att jag hade många knivar, många skedar och två gafflar. Lite irriterande eftersom det mest är gafflar man använder. Mycket irriterande att jag fortfarande inte hittat Mazzes…

Men! Jag hittade en del andra roliga saker. Jag har t.ex. nu en diskmaskin, oh yes ;) Förutom det hittade jag till min stora glädje en soft air gun, ska gå loss ordentligt när Mazze kommer upp. Är ju inte lika skoj när man inte har någon att skjuta på :p En annan trevlig överraskning var att han hade med sig ps2-spel, bl.a. Need for speed underground, GTA San Andreas, The getaway och ganska många fler. Me like. Frågan är bara hur fan jag ska kunna få motivation till att skriva den sista tentafrågan nu…?

Till min stora förvåning hittade jag även TRE stycken duschdraperi. Hmm, vem fan har tre? Men aja, glad blev jag, eftersom mitt eget har börjat mögla. Så nu hänger där et hyfsat nytt fräscht duschdraperi i badrummet :)

Fick mig även en nostalgitripp…

Historien om de grå soffornaDSC02204

När jag flyttade tillmin lägenhet i Ängelholm hade min kompis Carro precis köpt nya soffor, så jag fick hennes gamla.  Ganska slitna och inte alltför vackra, men sjukt sköna. När jag flyttade upp till Gbg tog Mazze över min lägenhet i Ängelholm. Jag gav sofforna till Mazze eftersom jag inte orkade flytta med dem. Några månader senare har jag glömt att jag faktiskt gett dem till honom, så jag ringer och säger att jag behöver dem, varpå Mazze påminnner mig om att jag faktiskt inte äger dem längre. Just fan… Anyway, nu när han flyttade hit sina saker, vad hade han med sig då? Jo, sofforna! Mina älskade slitna, assköna soffor! Så jäkla härligt!

Mazen flyttar själv upp nästa fredag, längtar såå! Äntligen kommer min husbög vara här, med maten på bordet när jag kommer hem från jobbet. Det är så det ska vara.

Nu ska jag nog spela lite mer NFS :D

So long!





Avundsjuk på skäggiga damen

30 05 2009

Nu är botten nådd.

För några dagar sedan satt jag bussen på väg hem från stan. Efter typ halva sträckan kliver det på en äldre dam. Jag lägger märke till att hon har en grym skäggväxt; inte så grov, men tät och med lååånga hårstrån.

“Åh, jag vill också haaaa!”

Vänta lite här.. Var verkligen det min första reaktion? Är inte den mer normala reaktionen “stackars henne”, “fan va äckligt”, “jag hade gjort nåt åt det där om jag var henne”? Jo, jag tror det. Men min första känsla var avundsjuka. Seriöst, det är INTE normalt. Blev nästan lite rädd när jag kom på mig själv att änka så, hehe…

Om jag ska vara helt ärlig slutade det hela med att jag rakade mig när jag kom hem. Det var så längesen jag fick känna den klena lilla skäggstubb det blir när rakhyveln varit framme, men jag behövde verkligen det!

GE MIG T NU!!!